Uppmärksamhetsjunkie...

det är jag det. Har tydligen alltid varit det. För vissa kommer det som levererat i bröstmjölken och då antar jag att jag fick det. Och enligt mamma så var jag en sjutusan till sugare. Frenetiskt och brutal. Änyway....
Vi lämnar sidspåret sugare och tänker tillbaka på rubriken. Uppmärksamhet? Vill inte alla ha det. Uppmärksamhet och bekräftelse.
Jag får höra, kanske inte ofta men tillräckligt för att jag skall känna att det tillhör mina egenskaper. Och ganska ofta som en del av de mindre charmiga.
"Du vill stå i centrum" - Ja tack, men vill inte alla göra det?
"Du tar plats" - Ja, jag tar plats. 173 cm på höjden och snart lika bred.
" Måste du vara så jävla fantastisk jämt, kan du inte ge oss andra chansen att tänka först". Den kommentaren kom ifrån en studiekamrat. No comment!
Nu känner jag iaf att min dos av bekräftelse fick sig topnotering. En text jag skrev blev omtyckt och omplacerad.
Mig like och som gräddet på moset så åker jag till Italien på lördag. Min älskling ger mig mycket bekräftelse. I lagom dos och med rätt taktik. Vi ska ligga på stranden och gosa. Me love more!