Dofter och minnen.

Dofter är något som fascinerar mig.

Jag tror mig ha ett väldigt välutvecklat luktsinne. Under graviditeten blev det dessutom utvecklat in absurdum vilket gjorde att jag inte tålde dofter som jag tidigare älskat.

Mitt luktsinne skapar minnesbilder och jag förknippar oftast människor och platser med respektive doft.

Min mamma, speciellt under mina tonår hade en parfym som jag idag förknippar med henne. Detta fast hon inte ens använder den. Men vid den tidpunkten gjorde hon det och den har levt kvar som en förnimmelse om henne. Paloma Piccasso.
På samma sätt har pappas Aramis blivit personifierat med honom. Lägg där till doften av tidningspapper, en penna för korsordet och liten toalett så är det pappa för mig :)

Jag har även en kvinnlig onkel. Det är inte så många som har det, men jag är berikad med min onkel Tove. Hennes hem luktar väldigt speciellt, speciellt på ett bra sätt. För det första luktar det Danmark. Men hennes danska doft är unik. Den börjar redan i trappuppgången. Sen fortsätter den snirkla sig upp en trappa. Där, där möter du hennes ganska smala dörr. På dörren finns dessutom ett sjukt snyggt bakelithandtag. En sån där rund knopp. Öppnar man den så sveper Tove-doften emot dig. Jag har lite svårt att beskriva den, men jag tror det är en blandning av sisalmatta och hackebiff :)

Mysiga barndomsminnen!

Jag skulle kunna delge dig alla mina doftminnen. Men hur intressant blir det på en skala? Så jag väljer istället att lämnar doftämnet, även datorn, för att med försiktiga steg stoppa min näsa vid halsgropen på mitt lilla monster (i sovande tillstånd är ju han den enda som inte skulle titta på mig som om jag vore sjuk i huvudet, vilket jag med stor säkerhet tror de stora gosmonstren skulle göra). Den lukten som finns i den lilla gropen är bland det underbarligaste som finns, trots en kombination av ämnen som alena inte alls luktar särskilt mumsigt. Men tillsammans skapar de gosmonsterminnen. Mmmmm.

Godnatt, och sov så gott.