fredag 30 juli 2010

För varje dag känner jag dig växa en anings aning...

och jag älskar varje minut!

Tänk, så det kan gå.
Tänk att jag har en liten person liggandes där inne nu igen. Och det är lika fantastiskt nu som då.
16 veckor och rörelserna känns som bubblor. Bubblor som vid varje uppblåsning ger mig en sådan värme. Jag tror banne mig att jag älskar att vara gravid. Illamående till trots.
Det är något magiskt med vetskapen om det som händer där inne.
Magin ligger också i att se älsklingens ögon och förväntan. Vi har skapat detta tillsammans. Bara genom att älska väldigt bra :P
COOLT!

Här är mitt mirakel nr 3


söndag 4 juli 2010

Time after time...

Tiden rusar förbi som om den hade en blåslampa i baken. Ibland känns det som om jag själv ligger i koma och att allt annat runt omkring förflyttas i ljusets hastighet.
Jag tycker så mycket om tiden som är nu. Jag tycker om händelser som sker och de människor jag har runt mig. Därför vill jag ju njuta extra länge av den och inte stå med ruffsigt hår, uppspända ögon och undra vad fan det var som hände.

Så om jag säger till tiden på skarpen så kanske den lyssnar till min hesa stämma.

"Låt mig njuta av idag och i morgon"

"Låt mig få omfamna livet i egen takt"

Förresten vill jag viska dig en sak...jag ruvar på en hemlighet som får hjärtat att slå dubbla slag och värmen att sprida sig till magens inre.

Hud...

Jag åkte i april på en weekendresa till Polen. Med på planet var mina vackra systrar. Jag är äldst. Jag är ganska mycket äldst. Jag återko...