Tiden rusar förbi som om den hade en blåslampa i baken. Ibland känns det som om jag själv ligger i koma och att allt annat runt omkring förflyttas i ljusets hastighet.
Jag tycker så mycket om tiden som är nu. Jag tycker om händelser som sker och de människor jag har runt mig. Därför vill jag ju njuta extra länge av den och inte stå med ruffsigt hår, uppspända ögon och undra vad fan det var som hände.
Så om jag säger till tiden på skarpen så kanske den lyssnar till min hesa stämma.
"Låt mig njuta av idag och i morgon"
"Låt mig få omfamna livet i egen takt"
Förresten vill jag viska dig en sak...jag ruvar på en hemlighet som får hjärtat att slå dubbla slag och värmen att sprida sig till magens inre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hud...
Jag åkte i april på en weekendresa till Polen. Med på planet var mina vackra systrar. Jag är äldst. Jag är ganska mycket äldst. Jag återko...
Kloka ord
SvaraRaderaOch jag vet vad det är ;)
SvaraRaderaHoppas allt är bra.