Djävulusiska förkylning. Har jag blivit man?!

6 dagar?!
Ska det behöva ta så lång tid innan man orkar ta sig upp utan nära-döden-upplevelse. Och det på grund av en vanlig, sketen förkylning. Host, snörvel, suck och stön. I 6 dagar har man varit ett klagande åbäke. Och jävlar i havet vad jag har klagat. Som en man alltså. Stackars mig. Stackars lilla gravida mig skall tillägas. För under vissa stunder så trodde jag faktiskt att jag skulle föda för tidigt, genom munnen. Det är ingen trevlig känsla!

Mitt i detta inferno av basiller och klagosånger skulle ett ultraljud göras. Svettiga jag och tålmodiga Gigi tog sig till Barnmorskemottagningen.

Där såg vi vårt lilla pyre igen.

Till en början så var vi ganska säkra....det saknas en dingeling. Alma...våran lilla vackra Alma. Men allt efter som undersökningen pågick så vart där nog något ändå....eller är det navelsträngen som lagt sig så lämpligt. Alma eller bebisen med tingeling.
För om det är något som vi inte har fastställt ännu, så är det just namnet på "Dingeling". Vincent ligger nära...Benjamin är mitt önskemål därefter. Dante och Zion är andra förslag. Marco och George är farmor Marias namn på listan, men inget är bestämt eller lika självklart som Alma.


Alma som betyder själ på spanska. Själ, som i själsfrände. Som vi!

Ovissheten följer oss ett tag till, för inte ens barnmorskan var säker.