Är man en dålig mamma för att man stundtals tycker att det är bra mycket "jobbigare" att vara det, än att vara på jobbet?
En ettåring är ju ljuvlig på många sätt. Men en ettåring har också magiskt mycket energi, och ett sagolikt begär av att testa och lära sig saker. En 36-årig mamma har ibland tragiskt mycket mindre energi, och kanske inte riktigt så mycket tålamod för test och uppmärksamhetsbehov.
Ibland kan mamman känna, att behovet av att ha absolut noll hudkontakt är tämligen övermäktigt. Det är en ekvation som inte riktigt går ihop sig det.
Det som är väldigt bra är ju att pendeln faktiskt svingar både snabbt och kraftfullt. Oftast så räcker det med att gå in i ett annat rum. Sitta som en grönsak på golvet i några sekunder, för att sen återgå till ettårsbus och uppmärksamhetsgivande. Och det är få saker som som smälter mammans hjärta lika snabbt, som när dessa små blå tittar upp på en.
Jag önskar er ett energi-givande sportlov! Och till alla andra vanliga, dödliga medmänniskor, som faktiskt jobbar en vecka som denna, önskar jag er värme och kraft :)
