"Din humor kommer inte riktigt fram i din blogg..."

Nähänä....vad nu det innebär. Men inte fan är det humorn som behöver komma ut i en kanal. Humorn kommer ju liksom ut dagligen ändå. Om det är det som kommer ut, när jag försöker humorisera. Att få folk att skratta är en nödvändighet. Jag skulle ju bli totalt bortglömd annars.

Vad är det att vara rolig egentligen? Jag har delade meningar angående nämnda ämne.
Såg Bröllopsfotografen, och den var ju i och för sig lite småfnissig. Tills Kjell Bergkvist dök upp, lite tragisk och på förträffligt dåligt humör.
"Ta och lägg ner det där jävla flinet annars trär jag fittan över huvudet på dig, kärringjävel". Otippat och uppfriskande och håll i hatten, där kom Saras skratt igång. That is fun!
När han sen på väg ut i god färd med att ta på sig jackan säger till överklassbruden:
"Fru Fitta? Vet du om att din man skickar bulvaner för att köpa Fru Fittas fula tavlor. Så att inte fru Fitta ska bli ledsen." WOHOOOO

Jag vill också vara som Kjell. Kanske inte som hans lite tragiska rollfigur Johnny Boy men lika slängt i käften. Ja tack! Det finns nämligen en jävla massa fittor där ute. Men istället för att trä diverse läppar över huvudet så ler man och går vidare. Där av kanalbehov av komplicerade tankar och lite läpphäng. Ja, alltså surminen. Inget annat.

Ska sanningen fram så är jag helt kass på att skriva med skojig ton. Det går liksom inte att framkalla rolighet. Antingen kommer det. Eller också gör det det inte.

Nähänä...nu ska jag ta och äta upp de där oliverna på tallriken. Skruva av korken på vinflaskan. Ta mig en rejäler klunk för att sen ringa till min syster och säga att jag absolut inte kan köra bil själv ikväll. Jag måste hämtas....smart va? Det vankas spelkväll hos snygg-Mia. Och där, mina vänner, där kommer det att skrattas så att tårarna sprutar.

Hej på er ;)