onsdag 24 mars 2010

Onsdag 24 mars

Tänka sig. Här sitter jag och tänker igen. Igår körde jag älsklingen till flygplatsen.
  • saknad
  • ensamhet
  • tårar

Dagen innan kände jag varken saknad eller ensamhet. Även om en och annan tår föll. Bara genom att sitta och titta på honom när han pratar. Helt plötsligt så fylls nedre kanten på ögat av vätska och sakta rinner det överkant.
Ibland måste jag dra efter andan. Så mycket älskar jag just nu.

Det är de sista dagarna innan full arbetsvecka skall intas igen.
  • rädsla
  • oro
  • förväntan
  • hoppfull

Jag trivs med mitt jobb. Det har jag under dagar med tid till reflektion ändå insett. Men jag vill inte att mitt jobb skall sluka mig. Och därför ska jag nog i framtiden tänka på att jag vill jobba för att kunna leva. Inte leva för att jobba. Mitt liv är för värdefullt att ge till andra och till annat än mig själv och dem som håller mitt hjärta i sina händer.
  • A & A
  • älsklingen
  • familj
  • vänner

Under reflektion kommer också insikten i att det inte krävs särdeles mycket för att man skall kunna känna att man lever livet.
  • älsklingens armar omkring mig
  • barnens lysande ögon och glädjande skratt
  • en sol

Om 24 dagar åker jag ner till Italien för att landa i den där trygga famnen igen. Och ifrån den stund kommer vi att vara tillsammans. Vi börjar vårt gemensamma liv och vi börjar med en resa upp till Sverige och vardagen.

Aldrig har väl vardag lockat så mycket. Att få älska på heltid känns underbart.

2 kommentarer:

  1. ÅH Sara, det här är härligt! Strålande, lysande, vackert, fantastiskt! Finally!

    PUSS!

    SvaraRadera
  2. Det är så härligt att läsa, blir alldeles tårögd. Inser att jag nog aldrig har älskat på riktigt.. Anneli

    SvaraRadera

Hud...

Jag åkte i april på en weekendresa till Polen. Med på planet var mina vackra systrar. Jag är äldst. Jag är ganska mycket äldst. Jag återko...