Att gå i väntans tider.

Vänta. Det kan ju vara ett nog så bra ord. Men ibland, och tillsynes ganska ofta i mitt liv, så tycker jag ordet vänta är av den jobbiga sort. Jag vill inte vänta. Jag vill ha nu. Jag vill göra nu. Jag vill uppleva nu. Jag vill få gjort det nu osv. osv.

Nu väntar jag. Nu väntar VI.

Den lille borde komma nu, eller egentligen inte förrän om 9 dagar. Men vem vill vänta?!
Det är många tankar som hinner gå runt under tiden som man väntar. Det är många känslor man hinner gå igenom när man väntar. Väntan gör att man hinner bli rätt trött på att vänta.

Förväntan är nog ändå det fina. Längtan och förväntan på det som komma skall. Jag längtar att få hålla honom i mina armar. Att få låta min näsa följa hans kind och fullkomligt inhalera doften av en ny individ. Den lukten borde på något vis gå att buteljera eller få som doftljus. Mums!

Jag längtar efter att få se honom utvecklas, men tro mig! Jag ska ta vara på varje stund av dagen. För med två tonåringar i hemmet vet jag hur fort tiden går. Och förr längtade och väntade jag på varje framsteg och varje stund som komma skulle. Jag ska göra allt jag kan för att ta vara på stunden.

Jag kommer sakna min mage, eller kanske snarare känslan av att vara helt tillfreds med kroppen. För även om stunder finns av att jag kallar mig själv Barbapapa så har jag känt mig förvånansvärt nöjd. Nästan smal :) crazy...I know!

Jag ser fram emot att få kramas med älsklingen...obehindrat :d oboy! Att ligga nära och tätt länge, länge. Det längta jag efter! Att få kyssas utan att behöva ta livsavgörande andningar då näsan varit mer eller mindre igentäppt i 6 månader.

Jag älskar mannen, av hela mitt hjärta och att få känna det så här är så otroligt häftigt! Jag längtar efter att få bli hans fru, ringmärkning och hela paketet!!

Jag längtar efter att få gå till gymmet ( Jo, faktiskt...men du behöver ju inte kontrollera hur ofta eller när jag börjar ;)).

Jag längtar efter att inte behöva sova 20 utav dygnets 24 timmar. Jag längtar efter att få spendera lite aktiv tid med tonåringarna...kanske t.o.m. hänga med i löpningen. Ha, ha, ha...vi kan väl säga att det som i stundens hetta kommer ner i skrift inte behöver vara en profetia :D men viljan kan ju finnas.

Jag längtar och väntar på att vi ska bli 5 i familjen....att min samling av grabbar ska bli komplett. 4 manliga individer och jag. Det är grejer det!

Så jag fortsätter min väntan och återkommer när jag kan berätta hur vi har det, min familj och jag.