Enhandsfattning och föda?!

gör att jag vågen och fläsket vill döda... :)

Det är ju nämligen som så här, att när man har en ängel hängandes i både bröst och armveck då är det där med matlagning inget som finns på menyn. Det går helt enkelt inte. För jag har inte införskaffat en sele än, och inte heller någon sjal. Utan ängeln hänger med och eftersom nacken inte riktigt stabiliserats, utan bokstavligt talat hänger med, ja, då är det om möjligt sådant man kan greppa med en hand som forslas in i matluckan.

På menyn denna, tillsynes grådränkta dag har det stått: Bulle, kaka, juice ur kartong och några bullar till. "Du är vad du äter" ropar någon. "Bulle" säger jag!

Vågen var så snäll under graviditeten, jag mådde så förträffligt bra! Vågen är jävlar i mig inte snäll längre, och den där våren som kommer med sina smygande steg skapar lite häng i sinnet. Galet är det, för våren är efterlängtad så det spränger i bröstet, men ändå så ska den år efter år skapa oro och skugga. Förstadiet på våren är sådan i vart fall, men när värmen väl är här så lättar det oftast.

Jag hoppas nog ändå att det är snällare i år, för jag tycker ju att jag har så mängdmassa mycket att känna glädje för. Då kan gott den där dystergöken som bor inuti hålla sig borta. För jag vill vara en trallande jänta ja trall a la.

Nu ska jag gå och äta något som det behövs två händer till. För ängeln har äntligen somnat. Varför inte två bullar? ;)

Puss