Ajabaja...

Varför är det så tabubelagt att säga att man tycker att saker och ting inte är som man önskar?

Tänk om det skulle gå till så här:

- Hej! Hur är det?

- Jo, tack. Det är bra, men jag tycker det suger fett att mitt barn skriker hela tiden och att mina hemorojder i baken inte får spricka i fred på toaletten. Sen uppskattar jag inte att sömnen uteblir för mitt vackra yttre blir så otroligt ovackert då. Jag har tröttnat på att lukta som en bulimiker och det faktum att jag gråter minst en gång om dagen för att jag inte har styr på hormonerna gör ju inte att jag kramar mig själv till sömns. Jag känner mig ensam bland en massa människor och jag kan ibland tänka att livet inte bara är en strid utan faktiskt ett helt jävla världskrig. Jag får nog dessutom säga, att jag väldigt gärna hade snabbspolat tonåren ifrån barnens liv, för jag får ju inte precis betalt för den våndan.

Så går ju inte att säga, eller? Men tänk om man inte behövde hålla inne så mycket känslor. Tänk vad mycket lättare man hade varit att bära då.

Nu är det ju en herrans tur, att JAG inte känner SÅ ;)

Trevlig fredag önskar jag mig själv och alla andra!