I ett morgondis, där hoppet om en dag i solsken växer sig starkare, låter jag kaffet nudda min tunga...
Mmm, det är inte annat än att jag i min lilla ensamstund drabbades av en smula eftertänksamhet. Livets gång är förunderligt och det är adjektivens enkelhet som kan leverera en beskrivning av stundens tanken. Om jag ska delge mina tankar, blir resultatet följande:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar