Emotionell, det är jag det.

Emotionell, känslig, sensibel eller skör....hm....skör. Nej, jag är inte särdeles skör. Man måste väl för bövelen inte vara skör bara för att man är lite känslosam då och då!

Känslosam, det är jag det! För att knyta an till ett exempel. Jag läser en bok! Den har stora bokstäver i början utav meningarna! Skämt åsido, den här boken tror jag landar på en toppnotering vad gäller snyfteri. Eller, vem försöker jag lura. Jag verkligen fulgråter när jag läser den! Fulgråter? Jo men, det är ju när du inte kan andas, för att gråteriet kommer med sådan kraft, speciellt om du läser under nattetid, då du heller inte vill väcka resterande medlemmar som snarkar loss i sovrummet. I alla fall. När du sen lyckas kippa efter andan, då har snoret börjat läcka med sådan kraft att det är svårt att torka upp med bakhanden. Om du tar en sekund och försöker föreställa dig hur det ser ut? :) Fult, eller hur. För inte nog med vätska från fyra utav ansiktets alla hål, hela ansiktet är dessutom förvrängt i en omänsklig grimas. Det, det är fulgråt det!

Den här boken är fylld med sådant som får min mage att börja ömma och jag kan stundom känna att jag skäms över världen. Den får mig att fundera över vad jag hade gjort, om jag hade levt då och sett vad som ägde rum. Den får mig att fulgråta något alldeles okristligt eftersom jag ser mina egna barns ansikten på de små individer som skildras. Och det är oerhört smärtsamt!

Så om du inte känner dig skrämd utav lite sensibilitet tycker jag att du ska läsa den. I mina ögon är den en exemplarisk semesterbok och jag har svårt att inte ignorera allt och alla när jag läser den.

Vilken bok?

Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay