onsdag 10 mars 2010

Ibland önskar jag att jag vore en fisk.

När går ledsamhet över till depression?
Hur kan man veta att man bara är tillfälligt ledsen?
Och hur ska man kunna svara på frågan när man tror att man blir glad igen?
När ska man veta idag, om man orkar i morgon?

Om två timmar ler jag.
På onsdag nästa vecka är jag fylld av energi och då har jag hittat banan igen.
Min vilja är inte det samma som mina behov, men dina behov är inte likvärdigt med vad jag måste.

Ibland önskar jag att jag vore en sån där mamma ifrån 50-talet. En tv-seriemamma.
Förnöjsam, okomplicerad och med mindre tankeverksamhet om livets vägar och möjligheter.
Klädd i förkläde med brickan i händerna och ett varmt leende bakom de rödmålade läpparna.
Ibland önskar jag att jag vore en fisk.

1 kommentar:

  1. Som den där träffande kylskåpsmagneten med femtiotalsfrun som hänger tvätt.
    "It´s ok... I didn´t want a real life anyway."

    Vad lätt det vore. Minsann.

    SvaraRadera

Hud...

Jag åkte i april på en weekendresa till Polen. Med på planet var mina vackra systrar. Jag är äldst. Jag är ganska mycket äldst. Jag återko...