Som så många gånger förr...

sitter jag med näsduken surran runt fingret. Papperet blandas av salta tårar och näsans långsamma droppar. Hjärtat känns fyllt, pumpat till sprängningsbristen och i magen ligger ett värmande gois. :)
När den lille ängeln somnat satte jag mig i fåtöljen och lät mig väl smakas utav ett glas rosé. Lägg där till en film om kärlek så blir orsaken kanske än tydligare till mitt sinneslag.

Om du nu, liksom jag, inte har sett filmen The notebook tycker jag att du ska göra det. Om du dessutom tycker förtvivlat mycket om filmer om kärlek, kärlek av evighetens sort. Då kommer du ha en förträfflig stund.

Det som värmer något alldeles särskilt är att jag känner att jag valde rätt. Och precis som filmens manliga huvudrollsinnehavare stämmer jag in i orden:

" Det kommer vara jobbigt, och vi måste jobba hårt. Men jag vill jobba hårt, för oss. Och jag vill göra det resten av mitt liv".



Vår kärlekssaga har bara börjat och jag längtar efter i morgon för jag vet att jag kommer älska honom lite till och ännu mer.

Ti amo...min kärlek!