Att vara i nuet är en konst

som få är förunnade att kunna hantera.

Jag gör det inte. Jag är däremot en riktig fena på att uttala orden: Idag ska jag bara vara och njuta av ingenting.

Pyttsan!

De dagarna är jag nog ta mej tusan mer stressad än de dagarna då jag far runt som en skållad råtta. Jag får inget gjort, så där ligger ju en sanning. Men njuter gör jag inte. För inombords maler halsbrännan och jag känner mig yr i huvudet. Det tar sån jäkla kraft att försöka njuta. För förväntningen av njutning och ingenting finns ju där, då blir man/jag också sjukt irriterad när jag märker att min dag börjar fyllas med andra saker, än ingenting.

Idag gick jag upp arla morgonstund för att ge mig en mjukstart på arbetslördagen. Kysste hjärtat och barnet som fortfarande vill ha mina läppar mot sin kind och vinkade resten adjö. Åkte till det jobbet som innebär att sälja skor. Väl där blev jag stående framför schemat. Inte fasen stod jag på det? Ett misstag i hanteringen innebar att jag kunde åka hem igen. Kändes ju naturligtvis underbart, en extra dag att få njuta av och med familjen.

Njöt vi? :) Nej, vi gjorde nog inte det. Istället blir det ett jävla stressmoment att nu måste vi fasen i mej använda dagen till något vettigt. Ut på Kinnas regnblöta stengator för att insupa atmosfären KICKOFF inför hösten :) Promenera i en värme som klibbar sig fast som nygjord Karlssons klister. Luften så tjock att det borde gått att skära i den.
Ta vara på nuet och njut!!

Ja, fast nej. Lite höstvibbar fick man och visst hade några tappra själar tagit sig in till byn. Flertaget var nog ändå de individer som tittar djupt ner i botten på en flaska. Bänk efter annan fylldes av rödflammiga ansikten med för all del leende läppar. Men jag blir lite vemodig när jag ser dem, för där är inga lyckliga ögon och de slagna, tycks bara bli fler och fler.

Fundersamt undrar jag nu vart det här inlägget är på väg. Det skulle egentligen ha handlat om något annat idag. Men ibland kör fingrarna loss på tangentbordet av sig själva :) Det som vill bli sagt är nog helt enkelt, trots min egen oförmåga:




Kram