Onsdagstanke.

Vackra Lykke Li, vars musik gör mig alldeles varm! Magiskt, vemodigt, vackert.

Apropå vackert. Jag tittade på I rymden finns inga känslor med mina elever. Den är vacker. men det är också en så otroligt viktig film! Tillsammans fick vi ett alldeles utmärkt underlag för att diskutera och beröra mål i ämnen som livskunskap, matematik, svenska och fysik. Vi pratade bland annat om hur filmregissören lyckas få oss att skratta och varför vi känner att det Simon gör är lite knasiga saker. 86 minuters filmtittande gav en perfekt och motiverad dag.

Att vara normal? Hur är man då?

Jag är det inte! Uppenbarligen. Litet hjärta var väldigt trött idag. Och detta ganska tidigt på kvällen. Men han hade svårt att landa i sin trötthet och gnällde runt ett bra tag. Men till slut omfamnades han utav slöjan och somnade gott. Mamma Sara drar en lättnadens suck och smyger sig försiktigt ut ur sovrummet.

Men vad tror du att mamma Sara gör då?

Jo, mamma Sara, hon sätter sig vid datorn och får för sig att hon ska lyssna på musik. Men det räckte tydligen inte, att lite lågt lyssna på musik i köket. Nej, för hon drog upp volymen, och inte på högtalarna. Onej, hon höjde sin egen stämma, likt Jussi Björling men utan gåshudsnjut och vackra toner. Det skar. Det skallrade i vitrinskåpet. Utav ilska. För fy faan vad det lät. Tror du att liten ängel kände att han kunde fortsätta sova gott? Nej, precis. Han kunde ju inte det!

Lärdom 120 upphöjt i en million ungefär: Låt för fan bli att sjung, som om du vore på en kareokebar när ditt barn precis somnat.

Check!