och utanför fönstrets vattendränkta hinna viner vinden ilsket. Kallt, mörkt och dystert. Det är december och bara några veckor kvar tills den 24 december. Den dagen på året då känslorna allt som oftast spelar mig ett spratt.
Det har hänt, mer än en gång att jag sitter och gråter en skvätt, ofta i vald ensamhet. Inombords är känslorna i kris och jag har aldrig riktigt kunnat peka ut vad orsaken är. Det har nog alltid varit en salig blandning.
Får jag frågan om jag tycker om julen, blir det spontana svaret ja. För det gör jag. Men december är också månaden då jag har flest deppdagar. Ångest, oro, sorg och diverse andra känslor tar över. Samtidigt pågår det en kamp inom mig, då jag kräver att jag ska baka, städa, pyssla, köpa, skapa och alla andra tänkbara verb. Jag vill ha tomtebolyckan. Men den passar liksom inte ihop med dystra barndomsminnen, saknaden av tradition och den ständiga önskan att ge mer av allt det som man inte har. Julen är viktig för mig, men jag säger alltid raka motsatsen och vill aldrig vara den som kräver.
Julen är den tiden på året då jag nästan alltid känner mig bortvald. Så oerhört dumt. För jag är inte bortvald. Inte nu. Men känslan ligger kvar och den är otäckt verklig.
I år hoppas jag mycket på att mina inre demoner lägger ner jobbighet och sorgespel. Jag har så mycket jag är tacksam för!
Nu tänker jag ta mitt rödvinsglas, köra skeden i glasspaketet och krypa upp i soffan. December månad. Värmeljusens skimmer och en sovande ängel i sängen.
Livet är ändå bra gott.
Varmaste kramen om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar