Ibland har jag svårt att säga NEJ.

och det ställer till det för mig. Jag gör saker jag inte vill göra och jag mår dåligt utav det! Stressad upp till tänderna över en överfylld vardag som inte tillåter mig att vara go och glad. Rund! Men inte god och glad.

Är det inte märkligt, att man lider av samma åkomma i 36 års ålder, som man gjorde när man var 14 och osäker. För osäkerheten har försvunnit, eller åtminstone minskat  men den där fördömda förmågan att  stå på sig och helt enkelt säga: Nej, tyvärr. Det kan jag inte göra alla gånger jag behöver det.  Eller varför inte: Nej, jag vill verkligen inte göra det. Rädslan att människor inte ska tycka om mig. Så jävla dumt!

Jag ska göra mitt bästa för att värdera mina egna värderingar. Jag ska börja med att sluta med att säga JA, TACK och AMEN.  Min bästa Malin brukar proklamera KÅT, GLAD och TACKSAM och jag ska ta till mig dessa orden och vara just det nämnda.Utifrån mina egna val och mina ultimata tändningar :) Jag kommer nog må sjukt mycket bättre då!

För några inlägg sedan skrev jag om att jag började vara mindre missnöjd med min fethet! Ja, men visst! Eller not! För jag har FULLSTÄNDIGT förlorat kontrollen!

Den största jävla bitchslapen i världshistorien landade på min kind när jag ställde mig på vågen i går. Nollkontroll och fakead nöjdhet har fått ladugårdsröven med omkrets att suga åt sig inte mindre än 100 kg. För några sekunder hörde jag mig själv tänka:
"Shit fuckface, jag måste ha glömt föda barnet! Jag är still gravid, highly gravid dessutom! Alfonso, vad har du gjort!!"
För det är väl inte så att orsaken kan vara att jag efter varje arbetsdag tycker att jag förtjänar både kakor och sötsaker. Så in i h-vet es mycket också. Eller att jag är så trött att snabbmat är det enda som lyckas ploppa ut ur "laga-mat-och-tänk-recept-lådan" i huvudskålen. (snabbmat, sånt däringa nice som är smäckfullt med snabba carbs, du vet. Eller det vet du väl inte. Du är väl en av de där som knaprar palsternacka och dricker utspätt vatten och se ut som en stekar atlet)
Men jag är inte bitter ( Jo, ta mig tusan. Bitter som en rutten citron! Men jag tänker skylla på PMS-bekymmer och allmän nedstämdhet).

Äsch, int ska la ja sit här å kräkas galla. Jag ska ju ta tag i livet och lova mig själv bättring och krama om mig och säga: Fy fan vad du är bra!

Tack för att du lyssnade ♡