Fredagsblues?

Värmeljusets flammande låga hypnotiserar mig en aning, och jag drömmer mig bort en stund. Idolfinalen sprakar loss ifrån plasmans gaslåga. Jag återkommer, riktar fokus mot skärmen och med den vassaste av tungor sänker jag en efter en.

Halvliggande, med kuddar under varje veck försöker jag justera vikten så att ryggen ska kännas smärtfri. Ensam, med gosmonstret sovande i sin varma säng.

Fredagsbluesen smeker över mig. Dagar som denna känns ensamheten ganska ovälkommen. Tonårsbarnen har pappavecka och mannen jag älskar svingar sina knivar i pastakokarens ånga.

Det är i ensamhet som tankarna får fritt spelrum. Fritt spelrum för mina tankar kan innebära en djupdykning i begrundan. Inte sällan den något mörka begrundan. Där får funderingarna korsa varandra kring varför människor i min omgivning är som de är. Varför jag agerar som jag gör och hur jag på bästa sätt kan förändra mitt beteende till det bättre.

På frågan hur jag skall kunna förändra andras beteende blir jag aldrig klok. De människor som stjäl min energi skall jag försöka hålla mig utan. Inte lättvindigt. Jag saknar ju det jag går miste om. Men jag måste prioritera mig. Och jag måste prioritera de mina som gör det fina.

Ensamhetens tankar vänds från mörker till ljus. Trots en kropp som inte lyder, en lägenhet som är väldigt tyst och en mage som ropar efter något att äta så kan jag njuta av att vara just ensam.

ENSAM.
Allena.
Utan sällskap.
Solo
På egen hand.
Enskild.
Isolerad.
Enslig.
Avsides.
Lämnad åt sitt öde.
Övergiven.
Utan familj.

Det finns många ord för ensam. Och inget av de nämnda ljuder särskilt ljust. Finns det positiva ord som betyder ensam?

Solitär känns som ett sådant. Det klingar inte negativt. För mig är det t.o.m lite mäktigt.
Solitär.
Sol.
Solid.
Solidaritet!

Det tycker jag om!